Om föreningen

Den första grundstenen till Vallentuna Bollklubb, blev lagd julaftonen 1918. Av Täbygrabben  Harry Adler och hans fästmö Maria Jansson som hade fyra bröder och i julklapp förärades dem en fotboll.

 
Denna boll skulle bli historisk. Visst var man ute på juldagen och slog några höjdare, men vintern blev lång för boll ägarna, så bollen lades i förvar  t.v. Det blev vår, det fanns boll men ingen plan. Få en bit av en åker, av en bonde, att vara på med sådana galenskaper, som att springa efter en boll, var det ingen som vågade fråga om. -ONÖDAN! ROPADE NÅGON AV BRÖDERNA. Ett gäng grabbar samlades och tågade dit. PARADISET var nått! Onödan var en liten åkerlapp, som aldrig blev uppodlad av en ägare till Åby Gård i slutet av förra århundradet, av någon anledning blev den aldrig besådd. Platsen ligger ca 150 m. öster om nya planerna. Ryktet om Onödan spred sig och grabbar strömmade till. Alla som ville fick vara med och sparka. Planen var liten, inga hörnor, men tre hörnor straff och alla dömde, men sämjan var god. På eftersommaren började samtalen om att bilda en förening. En av grabbarna på Onödan var Nils Nordström, bodde på Mörby Gård. Under vägen hem passerade han en åker vid nuvarande Svedjevägen (sedan Mörbyplan) och tänkte det här passar oss. Marken ägdes av järnvägen, men arrenderas av banvakten Henningsson Där betade hans kor. En kommitté utsågs att kontakta Henningsson, som inte var känd för någon vän av idrott. Eftersom han var lite närig blev svaret lite jakande. Under tiden jämförde Henningsson vad en ko gav i netto per år, och vad  hyran skulle ge. Så var det ju arbetsfri inkomst. Efter l vecka fick grabbarna glädjebeskedet, att planen stod till deras förfogande.
Så bestämdes att till följande sommar skulle hans kor beta planen, den tid matcher inte pågick. Det korna lämnade efter sig skulle grabbarna ta bort.

Nu kunde drömmen bli verklighet

Gunnar Opperman vidtalade sin far som var stins att ha ett möte i andra klassens väntsal, begäran bifölls.
Mötet ägde rum den 1: a december 1919 och föreningen bildades. Eftersom den huvudsakliga verksamheten var bollsport eller fotboll ansågs det självklart att klubbnamnet skulle vara Vallentuna Bollklubb. Staravgift på 2 kronor spenderades och medlemsavgift 1 kr per månad, sålunda en abnormt hög summa 1919, vilken snart måste sänkas. 1920 kom med tidig vår och träningen pågick hela söndagarna.

Fram i maj var vi mogna för match, Lillsjönäs hette motståndarna. Erland Jonsson spelade högerytter, (han som fick fotbollen i julklapp) hans tre bröder var med som åskådare. Den näst yngsta av bröderna, hade placerats sig bakom Vallentunas målbur. Lillsjönäs ledde snart med 2-0, men när dom tredje gång dribblat förbi den utrusande målvakten och lidelserna för stora. Han rusade in på plan, sparkade bort bollen till allas bollen rullade mot öppet mål, då blev häpnad. Vände snabbt och sprang upp i skogen och gömde sig. Något mål kunde inte dömas. Klubben deltog inte på den tiden i några officiella serietävlingar, berodde framförallt på att några lämpliga nationella serier inte fanns. Vallentuna tillhörde Upplands distrikt, medförde stora resekostnader. I fotboll spelades i början endast vänskapsmatcher. Då och då förekom på eget initiativ serier som Roslagsserien i fotboll och vintertid bandy Södra Roslagsserien. Hösten 1920 hade det kommit en ny bonde till Åbyholm. Det var en storväxt man, med sig hade han två söner, Agne och Gösta. Deras inträde i klubben blev som injektionsspruta. De debuterade i A-laget mot Skepptuna och vann med 10-2 äntligen en stor seger. Vallentuna hade tidigare utmanat Täby i två vänskapsmatcher och fått stryk, därför kom denna seger lämpligt för att åter utmana Täby, redan då arvfiende. Vallentuna hade skaffat klubbdräkt, blå tröja och blå byxor och alla hade nu fotbollsskor. Det var ett enhetligt lag. Det blev match mot Täby men åter stryk. Redan 1921 fastställdes det klubbmärke vi fortfarande har, då med blå botten.

Text: Martin Linder